Artister by Jan Guillou

Author:Jan Guillou [Guillou, Jan]
Language: swe
Format: epub
Publisher: Piratförlaget
Published: 2013-01-05T16:00:00+00:00

Carl-Gustaf Lindstedt

Varje människa som blir intervjuad om sej själv och sitt arbete vill naturligt nog framställa sig i så fördelaktig dager som möjligt. Det är så ofrånkomligt och självklart att det inte ens är ett hinder i arbetet för journalisten. Åtminstone inte när det gäller stilla vänskapliga samtal som i den här serien.

Möjligen skulle man kunna tänka att just artister och skådespelare hade särskilt stora möjligheter att manipulera sin bild och föra intervjuaren bakom ljuset.

Men Carl-Gustaf skiljer sig på ett märkligt sätt från alla människor jag intervjuat under alla mina år som journalist.

Han satt hemma i min soffa och svarade absolut rakt fram på alla mina frågor. Utan ett spår av förställning eller tillgjordhet eller önskan att göra sig bättre eller viktigare eller intelligent eller full med visdom. Jag har faktiskt aldrig sett på maken.

Läsaren borde försöka framkalla hans röst och mjuka stockholmska. Tänk er att han talar ganska lågt men utan att tveka eller tänka efter en sekund. Rakt på, lika tveklöst som ni läser.

Hur började det?

– I arbetarrörelsen. Jag var med i Unga Örnar och SSU och på den tiden var det ju inte bara studiecirklar och sånt, det anordnades soaréer och samkväm för att dra in pengar. Och då hamnade jag liksom på underhållningsavdelningen, ungefär som i det militära du vet, ”rätt man på rätt plats”. Men det var inte bara kabaréunderhållning det handlade om. Vi spelade pjäser som unga svenska dramatiker skrivit, det var tidningen Socialdemokraten som anordnade tävlingar i dramatik och vi fick spela vinnarnas pjäser.

Vad handlade dom pjäserna om?

– Arbetarrörelsen var ju på väg uppåt vid den här tiden, 30-talet, så det var i huvudsak pjäser med ett klart politiskt budskap, mot nazismen framför allt. Vi drog runt i klubbarna i Stockholmsområdet. Intresset för dramatik var väl OK, men en gång om året gjorde vi revy och det var ju det folk frågade efter. Man sjöng och nidade borgare och nazister. Ja man slog ju åt alla håll, både höger och vänster, men nazisterna var det viktigaste att angripa: ”Hans hår är blont hans ögon blå, men själen den är tysk.” Och sen tog vi ju upp utvalda ämnen som låg partiet nära, som Myrdalspropagandan om att det gjordes för lite barn, fast sånt kommer man kanske ihåg bara för att det slog: ”Men som äkta Myrdalsman är jag ganska svag. Jag kan inte riktigt ännu men jag övar mej varje dag.” Så sjöng vi om Mussolini och Hitler förstås. Det underliga är att det rör sig ju fortfarande om samma sfär, samma saker att bråka med: myndigheterna och ofarliga utlänningar.

Hitler och Mussolini som ofarliga utlänningar?

– Nej, jag menar ofarliga att angripa. Det är klart att för Karl Gerhard var det ju en annan sak, han blev ju till och med stoppad när han gick för hårt åt nassarna. Men i ungdomsklubben var det ju fritt fram på ett annat sätt. Jag började med att göra en Gestapodräng som dödade en jude. Det fick jag mycket beröm för. Sen gjorde vi en sketch på en borgarfarsa som satt och sa att »det kunde inte hända oss» kriget alltså.

Download

Copyright Disclaimer:
This site does not store any files on its server. We only index and link to content provided by other sites. Please contact the content providers to delete copyright contents if any and email us, we'll remove relevant links or contents immediately.